Jag konstaterade att pedalens gängade axeltapp hade gått av inne i veven. Det här skulle inte bli lätt.
Nåväl, solen sken och det var bara att sätta sig utanför garaget och börja meka. Som en liten uppvärmning började jag med att demontera den oskadade pedalen - pedaler säljs parvis, så den skulle också bort. Visste du förresten att pedalerna på en cykel är olika? Höger pedal är högergängad och den vänstra är vänstergängad, för att de inte ska skruvas ut när man trampar. Utan den kunskapen förvandlas ett pedalbyte från svårt till omöjligt - pedalerna sitter hårt nog även om man försöker skruva åt rätt håll.
Ja, pedalen satt hårt. Genom att spraya på WD-40 och angripa den med 15 mm-nyckel och gummiklubba lyckades jag med viss möda skruva loss den. Halva jobbet klart, åtminstone i teorin.
Sedan var det dags för den avbrutna pedalen. Som man kan se på bilden gick det inte att komma åt resterna av axeln med något gripande verktyg. Min plan var därför att borra hål i bulten för att därefter slå ur resterna med en dorn (det kan tilläggas att skyddsglasögon starkt rekommenderas vid den här typen av arbeten).
Efter att ha brutit av tre billiga skräpborrar i det uppenbarligen mycket hårda materialet förflyttade jag mig själv och cykeln till polarnas mera välutrustade mekargarage. Erfaren Mekaniker 1 rådde mig där att svetsa på en mutter för att med hjälp av denna skruva loss bulten.
Sagt och gjort. Jag är en ganska oerfaren svetsare, men lyckades få dit en liten mutter. När jag försökte vrida loss den med hjälp av en rörtång lyckades jag, i så måtto att jag vred loss muttern och min svetsfog.
Därför återgick jag till borr-metoden. Till slut lyckades jag få till ett genomgående hål. Nu gjorde jag något riktigt dumt. Jag försökte dra loss bulten med en grispitt. Det rumsrena namnet för detta verktyg är skruvutdragare, ett slags vänstergängad konisk skruv. Verktyget gick av och dess härdade spets satt bergfast kvar i hålet (tydligen inte helt ovanligt). Efter att ha borrat fler hål och rymma upp dem med en liten rundfil lyckades jag slå ur resterna av grispitten. Och jag hade faktiskt fått bort en del material från bulten också.
Nu dök Erfaren Mekaniker 2 upp i garaget, och vi fäste veven med vidhängande cykel i ett skruvstäd för att kunna angripa problemet med mer kraft. Jodå, dammade man på med dorn och slägga lossnade det lite flisor! Framsteg!
Vi upptäckte dock att en spricka började utbreda sig tvärsöver veven. Nu tyckte jag att det var läge att lägga ner projektet och skriva av cykeln - eller åtminstone veven - med tanke på att jobbet började tära både på mitt tålamod och mekargaragets verktygsbestånd. Och jag funderade ändå på att köpa en sportigare hoj... Erfaren Mekaniker 2 var dock av åsikten att det nu handlade om principer - det var liksom en kamp mot elementen, och då kan man inte låta elementen vinna, eller hur? - varpå han raskt svetsade ihop veven igen och angrep återstoden av bulten med ett urkapat bågfilsblad. Godset slet snabbt på bladet, men nu var vi nästan nere i gängorna! Pang, pang, pang, så slog vi ur resterna av bulten med en dorn.
Nu var det bara att köpa nya pedaler och skruva dit! Pedaler finns med två diametrar på den gängade axeltappen; 9/16" (vanligt på mountainbike) och 1/2" (äldre standardcyklar som den här). Monteringen av den ena pedalen gick ganska lätt, eftersom jag smorde gängorna med kopparpasta. Den andra pedalen - den vars företrädare hade gått av -var lite marigare att få dit, eftersom vi hade misshandlat gängorna en del. Men det gick det också, genom att skruva pedalen fram och åter när det började gå riktigt trögt.
Slutet gott, allting gott. Erfaren Mekaniker 1 vidhåller dock att det lättaste sättet hade varit att svetsa på en mutter, förutsatt att man svetsar ordentligt. Jag säger inte emot honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar