Alltid vara värst

Tomten kom tidigt i år. Eller ja, jag fick hjälpa honom på traven lite.

Idag hade Clas Ohlson klubbdag. Det innebar att medlemmar i deras kundklubb fick 15 % rabatt på valfria artiklar - antagligen i syfte att sätta lite fart på julhandeln. Då tog jag förstås tillfället i akt att köpa något dyrt (15 % på ett högt pris blir ju fler kronor än på ett lågt).

Prylkedjan säljer nämligen hylsnyckelsatser från Bahco. För närvarande har de t ex rabatt på den här satsen med 91 delar - 600 spänn billigare fram till juldan! Exklusiv också, säljs bara hos Clas Ohlson (undrar varför ingen annan säljer den?) där den brukar reas lite då och då.

Men det var inte den jag ville ha. Det var Bahco S138 - svindyr, 2999 spänn. Och den brukar aldrig säljas på rea. Anledningen är förståelig. Vill man ha den så vill man ha den och köper den ändå. Det är nämligen ungefär så här bra verktygssatser man kan hitta i butiker som vänder sig till konsumenter. Vill man ha ännu vassare grejor får man vända sig till yrkesbutiker som helst säljer mot faktura till proffs. Jula sålde Kamasa Tools ett tag, men just nu är det här det man kan hitta av top-of-the-line på shoppingrundan. Även om Taiwan har blivit det nya Enköping, ingår Bahco i samma koncern som det ansedda USA-fabrikatet Snap-On och är fortfarande kända för bra verktyg.

Det var till och med så pass att Bahco S138 var beställningsvara i alla Stockholmsbutiker, och rabatten gällde bara idag. Men den skulle enligt Internet finnas i Vällingby. Mycket riktigt fanns det en hylsnyckelsats på lagret. Nu finns det noll, för den lade jag vantarna på:

Så nu har jag för det facila priset av 2549 kr köpt vad som förhoppningsvis är en riktig proffssats. I och för sig äger jag redan Biltemas verktygssats 10-120, som har ett liknande innehåll. Fast den kostar i dagsläget knappt hälften - 1299 kr - och borde därför bara vara hälften så bra. Eller?

För den här verktygssatsen kommer inte bara att användas till att dra skruv. Jag tänkte nämligen i några blogginlägg framöver jämföra de två verktygssatserna. Vinner den blå eller den orange lådan? Får man vad man betalar för? Bör man köpa Biltema eller Bahco? Eller kanske båda två? Frågorna är många - svaren är än så länge inte definitiva.

Dagens verktyg: Luftpåfyllare

Längtar du till Halloween? Med dagens verktyg är det pumpatajm när du vill!

Luftpåfyllaren används för att kontrollera lufttrycket och vid behov fylla på luft i däck. Den kräver tillgång till tryckluft.

Handhavandet är enkelt. Man ansluter den korta slangen i bild till ett tryckluftsuttag. Den långa slangen fäster man på däckventilen. Ringtrycket avläses sedan på manometern. I regel vill man fylla på luft, vilket görs genom att hålla in det svarta handtaget till vänster. Sedan släpper man handtaget och läser av manometern på nytt. Om det blev lite för mycket, eller om man av någon annan anledning vill minska ringtrycket, görs detta genom att trycka på den lilla mässingsknappen.

Varför ska man ha en luftpåfyllare? Tja, det är praktiskt. Man slipper åka till macken och kolla ringtrycket. Men det är normalt sett ingen idé att köpa en tryckluftskompressor bara för att pumpa däck. Luftpåfyllaren är snarare en bra komplettering till en befintlig tryckluftsanläggning (den är inte dyr i sig, de kostar från ca 100 kr och uppåt). För de flesta duger mackarnas luftpåfyllare alldeles utmärkt. Många har redan skrivit grötmyndiga spaltmeter om hur mycket bensin man sparar genom att ha välpumpade däck, så det tänker jag inte göra här.

Luftpåfyllaren på bilden är tillverkad i Frankrike och av fabrikatet Michelin. Den har två skalor; en i bar och en i psi. Värt att nämna är att man i de här sammanhangen alltid talar om övertryck (även kallat manometertryck) och inte absoluttryck. Rekommenderade däcktryck anges dock också i form av övertryck, så det är inget man behöver bekymra sig över. Men observera att lufttrycken gäller kalla däck! Luft expanderar när den blir varm, så om man mäter däcktrycket på macken efter att ha kört en längre sträcka kommer manometern att visa för mycket. Kanske läge att investera i en kompressor och en luftpåfyllare i alla fall?

Bilmekaniker talar förresten ofta om "kilo" när det gäller tryck. Det är inte heller några konstigheter. Ett kilo (egentligen kilopond per kvadratcentimeter) och en bar är nämligen lika mycket. Sådant här kan sätta myror i huvudet på oss som har gått för länge i plugget och lärt oss att tryck ska anges i SI-enheten pascal, men det är bara att acceptera att det finns femtioelva andra måttenheter för tryck – och i regel är det någon av dessa som används.

Hur allting började

Den här bloggens namn kanske har gett upphov till en del spekulationer hos läsekretsen. Bor jag i ett pannrum? Nej. Mekar jag i ett pannrum? Nej, i ett garage. I två olika garage, faktiskt. Dock har vissa personer antytt att jag mer eller mindre bor i garaget. Och en kompis har faktiskt sitt mekargarage i en gammal panncentral, så den gissningen var inte så långsökt. Men förklaringen är en helt annan.

När jag var liten grabb tillbringade jag varje sommar några veckor hos farfar i Väderstad. Det var den bästa biten av sommarlovet. Jag badade i Rinnasjön, cyklade cross med killarna i farfars kvarter och såg riktiga hästar och kor. För att inte tala om skördetröskor och traktorer. Och solen sken jämt.

Nej, det gjorde den inte. Till och med i nostalgins technicolorljus är svensk sommar ibland ganska regnig. Men det gjorde inte så mycket, för farfars egnahemsvilla hade ett pannrum i källaren. Där fanns en hel del verktyg, eftersom min farfar var byggnadssnickare och således en händig man. I det pannrummet snickrade jag under årens lopp ihop en hel del grejer.

Kurt Hall (1915-1993). Farfar och innehavare av ett pannrum.

När sommaren led mot sitt slut återvände jag hem till Västerås, solbränd och med utpräglad östgötsk dialekt. Och det kändes som om något fattades. Sol, bad, sommarlov – och ett pannrum. Det närmaste man kom när plugget väl hade börjat igen var läroplansenligt smörknivstäljande i träslöjden, men det var liksom inte samma grej.

Istället skapade jag med tiden mitt eget pannrum.

Eller, rättare sagt, mina egna pannrum. För det har funnits flera. Cykelkällaren där vi skruvade med mopeder på högstadiet. En snötäckt parkering på Gideonsberg där jag bytte luftfilter på min första bil. En laboratorieverkstad på KTH där jag en mörk novemberkväll göt en snapsbägare i tenn med mina initialer i botten. Samt, förstås, rummet bakom pannan – även det ett rum för kreativitet.

Men det var i Väderstad som allting en gång började. När jag startade den här bloggen funderade jag länge och väl över vad den skulle heta. Först då såg jag den röda tråden från farfars pannrum, via mopederna, skrotbilarna och KTH, till de färdigheter jag besitter idag och det virtuella pannrum som bloggen kan sägas utgöra. Som en liten hyllning till min farfar döpte jag därför bloggen till – Calles pannrum!

Dagens tips: Sy ett verktygsfodral till

Häromåret skjutsade jag en kompis till Biltema. Där handlade han en hylsnyckelsats med hylsor i millimeter och tum. Men kompisen mekar nästan bara med europeiska bilar, utom när han är assisterande mekaniker i mitt garage. Så eftersom han är så snäll, fick jag tumhylsorna som tack för skjutsen!

Sexkantshylsorna förvarar jag i bakluckelådan. De har 1/4" och 3/8" fyrkantsfäste och är därför ett perfekt komplement till farfars gamla metriska hylsnyckelsats, eftersom de täcker nästan alla dimensioner upp till 3/4".

Snart märkte jag dock att det är opraktiskt att låta sjutton hylsor skramla runt lösa i en verktygslåda. Det tar en bra stund att leta reda på rätt dimension. Så hur skulle jag förvara dem - i en liten påse kanske? Nej, problemet skulle kvarstå. Borra hål i en träbit? Nej, jag hade inte rätt hålborrar. Hmm...

Fram med symaskinen! Jag hade ju redan sytt ett fodral för PU-nycklar, och det var kul och blev bra. Alltså klippte jag benen av ett par utslitna jeans och fick på så sätt både ett par sommarslapparshorts och material till ett verktygsfodral:

Konstruktionen är enkel: En rektangulär bit med fållade kanter till baksidan och två likadana, men smalare, remsor till fickorna. Efter att ha sytt ihop dem sydde jag väggar för att avdela en ficka för varje hylsa.

När man lagt hylsorna i sina fickor - lämpligen i storleksordning - viks fodralet på mitten och ryms i verktygslådans sidofack. Skrammelfritt och tympligt.

Den drivne skräddaren syr förstås olika stora fack för hylsorna, syr i ett blixtlås och broderar nyckelvidderna på fodralet, men jag har aldrig trott på att överarbeta saker och ting.

Garagelådan

Hur förvarar man verktyg i garaget? Det finns flera sätt. Skrymmande verktyg som pallbockar och garagedomkrafter brukar förvaras direkt på golvet. Mindre handverktyg kräver dock någon form av mer organiserad verktygsförvaring för att inte komma bort eller med tiden hamna huller om buller.

Det finns två huvudsakliga principlösningar. Den ena är verktygstavlan, som går ut på att verktygen hängs upp med krokar på väggen. Fördelarna är bra överblick, att verktygen är lätt åtkomliga och att förvaringen inte tar så mycket plats på djupet. Lösningens baksida är att den är ganska dammsamlande. Dessutom är det tidsödande att organisera om alla krokar när man kompletterar med nya verktyg.

Den andra lösningen är verktygsskåp, plåtskåp på hjul som innehåller utdragslådor ungefär som en hurts. De ger inte samma överblick som verktygstavlor, men erbjuder en mer flexibel förvaringslösning där verktygen är skyddade från damm. Det går dessutom att flytta verktygsskåpet till den plats i garaget där man arbetar.

Jag har sett garage som tillämpar båda lösningarna. Ofta kombineras de, framför allt i lite större garage. Det är svårt att säga att den ena är överlägsen den andra. En VW-mekaniker i bekantskapskretsen är en stor vän av verktygsskåp, men lite udda och större verktyg förvarar han på tavlor. Mekargaraget där jag håller till ibland kör däremot med verktygstavlor nästan rakt av. Man får helt enkelt prova sig fram till vad som passar bäst.

Hur gör jag själv? Ännu har jag inte drabbats av det angenäma problemet att få brist på plats för mina verktyg. En del hylsnyckelsatser går ganska bra att förvara i originalförpackningen.

Udda hylsor, lednycklar m m bor däremot i den här dekaltrimmade verktygslådan. Den är större än bakluckelådan och platsar därför bra i garaget, där den inte behöver flyttas runt så mycket. Eftersom den är indelad i fack kan jag förvara 1/4", 3/8" och 1/2" var för sig. Man kan kalla den för ett verktygsskåp i miniatyrformat. En tänkbar förbättring vore att lägga skumgummimattor i botten av facken, något som är vanligt i verktygsskåp för att verktygen inte ska skramla runt i lådorna.

Hur förvarar du dina verktyg?

Raggarkaviar

En klassiker bland bilvårdsmedel är Autosol. Denna mångsidiga produkt används för att få matt metall blankare. Autosol är även populärt bland båtfolk, eftersom den går att använda till att putsa bort märken av fendrar och skor från plastskrov. Ett annat rekommenderat användningsområde är att få bort inbrända rester från induktionshällar, men eftersom jag har gasspis vet jag inte hur bra putsmedlet är till det ändamålet.

Det jag mest använder Autosol till är att putsa rostfritt stål, aluminium och krom. Värt att tänka på är att produkten innehåller slipmedel, men ett ganska "snällt" sådant. Därför går den även att använda till att blanka upp plastdetaljer som blivit matta, till exempel bakljusglas.

Handhavandet är enkelt: Stryk på ett tunt lager Autosol och putsa med en mjuk trasa (en gammal T-shirt är perfekt). Färdigt!

En sådan tub som ligger och speglar sig på luftrenarburken i bild kostar runt femtiolappen och säljs på välsorterade mackar och verktygsaffärer.

Dagens verktyg: Symaskin

Dagens verktyg ligger egentligen lite utanför bloggens huvudspår. Men även inom verkstads- och garagesfären har symaskinen sin givna plats, till exempel när man ska sy verktygsfodral.

Häromåret fick jag överta min mammas symaskin - en konsekvens av att hon i sin tur hade fått ärva min mormors symaskin, som för övrigt är ett mekaniskt underverk med tiotals förprogrammerade mönstersömmar (inget datorfusk, bara intrikata kammekanismer).

Mamma köpte den här symaskinen i början av 70-talet - begagnad. Det är en Husqvarna från mitten av 50-talet. Maskinen har alla grundläggande funktioner; fram, back, zig-zag- och raksöm samt inställbar stygnbredd och -längd. Det är vad jag behöver, varken mer eller mindre.

Och här snackar vi kvalitet! Mamma har sytt en hel del grejer på den här maskinen under en 40-årsperiod, bland annat en komplett soffklädsel. Knappt något mekaniskt fel har uppstått på symaskinen under denna tid. Det första som hände mig när jag kopplade in maskinen var dock att radiostörningsskyddet kortslöts i ett litet rökmoln, vilket jag resolut löste genom att demontera sagda kondensator och sy vidare. Då fick jag även tillfälle att skärskåda maskinens innanmäte, och kan intyga att det sitter rejäla doningar där också. Motorn är givetvis också svensktillverkad (av Electrolux). Och mekaniken - den genomsyras av precision och robusthet i ett. Det märks att det är en vapentillverkare som har varit framme här. Jag vet inte vad den här maskinen kan ha kostat när den var ny, men det skulle inte förvåna mig om det handlade om 10 000-20 000 kr i dagens penningvärde. Grejer var tvärtemot vad många tror inte billigare förr, men de var ofta mer gedigna.

För det här är en kvalitetsprodukt i en klass som helt enkelt inte går att få tag på nytillverkad. Höljet och alla rörliga delar är helt i metall, och alla reglage i bakelit. Om du inte har turen att komma över en sådan här symaskin går det att köpa billiga nytillverkade motsvarigheter. IKEA säljer till exempel symaskinen SY för 699 kr. Den har 13 stygnmönster och lär vara förvånansvärt bra trots det låga priset. Men den är gjord av plast och i Kina, ser ut som ett skämt och kommer inte att hålla i 60 år.

Ett roligt kuriosum är att den här Husqvarna-symaskinen är formgiven av Sixten Sason, industridesignern bakom alla Saabs bilmodeller från starten ända fram till Saab 99.